Känslor: Överflödiga
Matchen är slut, Djurgården har besegrat AIK med 2-1 glädjetårar rinner från min kind. Det har gått ett tag sen Djurgården senast vann mot AIK, varje oavgjort resultat och förlust har varit lika frustrerande. AIK gjorde mål redan efter 1,5 minuter och jag kände att hoppet släcktes för en stund, det var ett inlägg från Bojan Djordjic som Djurgårdsbacken Joona Toivio styrde i eget nät. Men efter målet kändes Djurgården som det bättre och vassare laget matchen igenom, även om AIK hade väldigt mycket boll framför allt under den första halvleken, Jag kan trots min något Djurgårdsvridna syn säga att AIK borde ha haft en straffspark när Ayuba fällde Bojan men istället kvitterade Djurgården inte långt senare efter nick av finlandsförvärvet Joel Puervo på hörna från Touma (Djurgården var extremt vassa på sina hörnor matchen igenom).
När andra halvlek drog igång hade AIK fortfarande väldigt mycket boll men DIF skapade chanserna. Milic byttes ut och in kom den hårt kritiserade anfallaren Johan Oremo, och vad gjorde han då? jo mål. och när jag ser att hans skott med vänstern går förbi AIKs målvakt Tomi Maanoja och in i mål kan jag inte kontrollera mig, trots att jag är nyopererad och anstränger halsen genom att bara prata skriker jag så högt som jag orkar i över en minut, efteråt gjorde det ont, men det var det helt klart värt. när slutsignalen ljöd rann tårar ner från min kind, glädjetårar. Det var länge sedan jag var såhär glad efter en fotbollsmatch.
/Jocke
Kommentarer
Trackback
